|
| "whiteroom2001" (Den vita monokromens historia) Liljevalchs Konsthall Stockholm |
| "En stor del av utställningen består emellertid av verk som på ett eller annat vis gör upp med Rymans närmast förabstrakta abstraktioner. Processen börjar redan hos Rauschenberg , som använder en prosaisk roller i stället för penslar och den fullbordas med konstnärer som Marianna Uutinen, Allan McCollum och Clay Ketter. I deras verk har den rena, vita ytan "besudlats" med antingen slarvigt anbringade bokstäver och tecken, förvandlats till objekt eller hemsöker helt sonika konstens finrum med budskap och rekvisita hämtad från domäner där vanligtvis hantverkare och inredningsarkitekter håller till. Men där, precis där, sluts paradoxalt nog cirkeln. Ett av utställningens starkaste verk är inte historiskt utan producerat av Michael Ellburg och Torbjörn Johansson, exklusivt för Liljevalchs. Deras rumsinstallation företar en arktektonisk invasion av vårt fysiska manöverutrymme, samtidigt som den i kraft av sina oerhört enkla komponenter (vit färg och ljus) naglar fast besökaren i den trånga passagen som leder förbi verket in i nästa utställningssal. Man behöver inte dröja sig kvar länge för att sugas in i ett kontemplativt tillstånd som säkert Malevitj hade gillat." |
Recension, Konsten februari 2001: Anders Olofsson |
| |
| "Michael Ellburg och Torbjörn Johansson bygger med ett av utställningens nyaste verk, Whiteroom från 2000, upp det vita rummet från grunden. En helt vit verklighet, ett bländande vitt rum och hundra år efter Malevtij är vi tillbaka på noll igen: vitheten som projektionsduk, det vita rummet som en andlig sfär och det vita som klinisk oskuld." |
Recension, Norrköpings Tidningar februari 2001: Natalia Kazmierska |
