|
|
Sal202/umbilicalcord |
WIP Konsthall 16/4 – 11/5 2008 |
|
Michael Ellburg: audio (umbilical cord) |
Nygårds Karin Bengtsson: video (Sal 202) |
|
|
Välkommen på finissage söndagen den 11 april kl. 12.00 - 18.00 |
|
|
WIP Konsthall |
med curator Karolina Pahlén har nöjet att presentera Sal 202, en utställning bestående av två självständiga verk: Sal 202, ett videoverk av Nygårds Karin Bengtsson och Umbilical Cord, ett audioverk av Michael Ellburg. Verken har tillkommit genom ett utbyte av idéer som har resulterat i ett möte i utställningen: Sal 202. |
|
Sal 202 är en plats man försöker finna som inte finns. I Sal 202 finns ingen tydlig gräns mellan människa, rum och tid. I Sal 202 befinner man sig i mitten av det som rör sig, utan att vara delaktig i skeendet. Sal 202 är som att vakna upp mitt i natten av en dröm och försöka skaka av sig den, men inse att drömmen är verklighet. I Sal 202 finns det ingen väntan eftersom frågan efter vad inte finns. I Sal 202 ser man inte var man befinner sig, utan befinner sig i det man ser. I Sal 202 finns det inte någon destination, endast gravitation, den egna tyngden och tyngdkraften. Att befinna sig i Sal 202 är att inte ha någon roll att spela, bara en kropp att förhålla sig till. Sal 202 är varsomhelst, närsomhelst och ingenstans. |
|
Både Nygårds Karin Bengtsson och Michael Ellburg undersöker i deras konstnärskap rummets möjligheter och omöjligheter och dess relation till tid och minne. I utställningen Sal 202 prövar de att göra ett varsitt verk där tid och rum löses upp i ett intet. Hur ser det ut och hur låter det? Videoverket Sal 202 är Nygårds Karin Bengtssons första videoverk, och är likt hennes fotografiska verk noggrannt iscensatt och befinner sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet. Videoverket kan beskrivas som ett mellanting mellan en bild och en film, eller en tableau vivant, en ”levande bild”. Audioverket Umbilical Cord är en digital ljudkomposition som Michael Ellburg har framställt enbart genom användande av dator. Ljuden ligger i djupled på lager och turas om att stiga fram närmast ytan för att dominera ljudbilden för en stund. Ljudet leder associationer både till rymden eller havets botten, platser vars ljud man i vardagen inte kan höra, men som finns runtomkring oss hela tiden. |